Tillbaka i släktens fotspår! Denna gång, Slefringe herrgård!

2017-11-03, 14:03:20   (skrivet av Lars-Åke Andersson)

Jag har ju pysslat med släktforskning en del. Och några har jag känt extra för och då besökt de platser de levde på. Min mor hette som ogift Mars i efternamn och jag ville följa hennes släkt bakåt i tiden. Den första Mars var Carl Mars (född Forsgren). Han var grenadiär vid Östgötha Regemente och som seden var på den tiden, så fick de byta efternamn. Han hette ursprungligen Forsgren och föddes på Slefringe herrgård där hans far var trädgårdsmästare.

Så hans efternamn blev alltså Mars. Se hans levnad på http://www.andersson.leverlivet.nu/000/0000/299.htm

Så då åkte jag ned till Åtvidaberg och till Håckelö. Håckelö och Vinäs ligger strax norr om Åtvidaberg, nästintill ihopbyggt med Åtvidaberg idag. Letade efter det gamla soldattorpet Katrineberg i Vinäs. Ringde på hos bonden bredvid och förhörde mig om torpet. Det visade sig att han köpt in ägorna till soldattorpet, men ej brytt sig om själva huset utan låtit det förfalla. Jag fick tillåtelse att besöka torpet, som var helt öppet och jag gick runt i det och försökte förnimma mina släktingars leverne. Kan säga att det bott folk i torpet ända in på 1950-talet. Jag såg detta på elcentralen där det fanns antecknat vilka proppar som gick till kök och andra uttag.

Åkte in till Åtvidaberg för att äta lunch och upptäckte av en slump att det fanns en gata som hette Slevringevägen. Hmmm, intressant! Det var ju bara att haka på! Carl Mars far (Israel Forsgren Nilsson) var ju trädgårdsmästare på Slefringe i mitten på 1700-talet.

Så jag kom till en avtagsväg till Slevringe med en kompletterande skylt som sade att det var förbjudet att åka in på den vägen. Vilket inte hindrade mig. Kom ned till en jättevacker herrgård (stor som tusan) vid sjön. Underbar utsikt. Jag tyckte det var lite pinsamt att åka bil på dessa ägor. Speciellt för att bilen var obesiktigad och förbjuden att köra med. Jag hade slarvat med att besiktiga bilen. Och med kamera osv.

Funderade om de som bodde där trodde man var polack eller en irländsk asfaltsläggare, så jag tyckte jag skulle förklara mig och knackade på. Dörren öppnades och jag stod öga mot öga med en 70 årig adelsman. En herre Adelswärd. Vi språkade vid ett slag och han erbjöd mig att fota runt på herrgården. Trevlig man s.a.s. När jag kom hem så googlade jag och insåg att denne man var ägare till Sveriges 3:e största egendom ägd av en adelsman. Se

http://blog.zaramis.se/2011/01/15/baroniet-adelsward-sodra-ostergotland/

Jag ringde till min morbror och berättade att jag träffat en adelsman Adelswärd på Slevringe herrgård. Då berättade han en utomordentligt rolig och sann historia.

Min morfar blev kontaktad av Adelswärd när han var ung och försörjde sig inom byggnadssektorn. Enkelt alltså. Målade tak, väggar och sådant.

Han fick då ett jobb och skulle "krita" ett innertak i något rum på Adelsnäs.adelsnas-herrgard-2010.jpg Man gjorde så förr. Man blandade till krita, vatten och någon form av lim. Sedan målade man innertaken med detta. Fördelen var att denna blandning tillät materialet att andas och förresten så fanns det väl inga andra grejer på den tiden, typ plastfärger osv.

Så de "kritade" innertaket och på kvällen när de var klara, så öppnade de alla fönstren så att det blev väl ventilerat. Detta så att vattnet i färgen skulle "dunsta" och taket bli torrt.

Tyvärr så smällde det till på natten och blev minusgrader och frost.

Så när de kom på morgonen så stod gamla mormodern Adelswärd i morgonrock och tofflor och tittade upp på innertaket.

Vattnet hade förstås inte torkat bort utan istället hade det fryst, så hela taket "gnistrade" som i tusentals diamanter eller småstjärnor i det vita taket.

Och så vände sig gamla damen Adelswärd till min morfar och sa:

- Ja, jag tycker att Mars kan måla stora salongen också. Och gör han det lika bra som här, så får han dubbelt betalt!

Skriv en kommentar






Vilken färg har en gran?



WDS News admin »